Jag lär mig aldrig

Att jag aldrig lär mig.

Klockan är 22:45 och vi har kommit ca 45 minuter i vad som kallas thriller, men visar sig vara skräck. Det är mitt i natten i filmen, det snöar. En ensam säkerhetsvakt har sett en mystisk person ute i snöovädret. Istället för att låsa dörrarna går puckot ut för att se vem det är. Han har redan ropat på radion och frågat om det är hans kollega, inget svar.

Jag vet att det alltid blir såhär i denna typ av filmer. Karaktären hör ett ljud och istället för att gå åt motsatt håll börjar man leta varför det uppstått ett ljud.

Nu väntas en natt full av konstiga ljud i lägenheten.

Det dumma med dessa filmer är att man måste veta hur de slutar, jag kan inte sluta titta (undantaget är paranormal activity – det går inte). Lika bra att trycka på play igen så att vi får detta överstökat.

Hejdå sömn! Det var trevligt att få ha ditt sällskap.