Min SAS-familj

En gång i tiden när jag sökte jobb på Arlanda så fick jag svaret att min syn på service inte var densamma som företagets och jag fick en ”en chans till” att rätta till mitt svar.

Men mitt svar var detsamma som jag sagt tidigare: Service för mig är kontinuitet i hur kunden bemöts och hanteras. Du ska få samma service oavsett var i världen du checkar in, dvs. du ska redan innan du träffar agenten veta vad du kan förvänta dig.

Den gången fick jag ett ”Tack, men vi har valt att gå vidare med andra kandidater”. Jag tror att det var ganska tur för mig då jag fick en gedigen resa genom olika företag på flygplatsen.

2014 sökte jag igen och då gick det bättre. Jag hamnade hos SAS, för även de hade varit med om en resa. Det hade skett en helomvändning från när jag stötte på dem under 2006.

När jag gick grundutbildningen träffade jag på riktiga eldsjälar som var intresserade av hur det såg ut utanför bubblan, något som var helt otroligt för mig. Under mina år på flygplatsen där jag fått möjligheten att delta på olika utbildningar tystade man alltid ner kursdeltagare som ville dela med sig av erfarenheter från andra flygbolag än det man nu satt i skolbänken hos, så var det inte här. Det man ville här var att lära sig från andra och göra det bättre.

Och bättre var det. När jag kom ut på ”golvet” som godkänd elev fanns det en helt annan framtidstro än den jag hade hört rykten om. Kollegorna hjälpte till, ställde upp för varandra och fanns där. Det kändes tryggt att gå till jobbet, för man visste att det alltid fanns någon eller något att falla tillbaka på.

Det tog inte lång tid innan jag fick komma ut bland flygplanen och arbeta med folk som var experter på att hålla flera bollar i luften. Jag fick sitta med grymma människor i långlinjegruppen där man hanterade interkontinentala linjer (SKIFA). Här hände det saker – på riktigt. Jag fick även möjligheten att möta och skicka ankomster och avgångar, något som kunde kasta en mellan hopp och förtvivlan – men det var kul.

I gruppen för långlinjer var jag med om tre inställda avgångar under en vecka, men det var ingen fara, jag hade mina kollegor vid sidan.

Att vara en del av denna familj var ett privelegium. Tyvärr kan inte ett enda inlägg göra den rättvisa, det får bli en följetång.

En sak är säker – jag saknar den sammanhållning man har.