Min youtubekanal

Trodde aldrig att jag skulle hålla på att göra videos, men så kom dagen…

Har aldrig tyckt att det är speciellt trevligt att höra min egen röst, men insåg att detta var för roligt för att inte göra det. Nedan finns ett klipp från ett av mina inslag – naturligtvis blir jag glad om du klickar på prenumerera och följer mitt liv genom rörliga bilder.

Underbara Clara

Allt behöver inte alltid vara dåligt, därför vill jag ta upp bloggen Underbaraclaras.se som har omodererade kommentarsfält minus de där elaka kommentarerna som man kan hitta på andra ställen.

Frågan som direkt dyker upp i mitt huvud är – hur gör hon det? Är det för att de som läser hennes blogg är genuint snälla – antagligen?

Å andra sidan så kanske de bloggar som har mycket elaka kommentarer skriver om specifika ämnen?

Om du inte varit inne på underbaraclaras.se så rekommenderar jag att du surfar dit och tar dig en titt! Fina bilder och trevlig text – det kan aldrig misslyckas!

50% koll 0% medmänsklighet

På väg hem gick jag för att handla mat. Jag är en sån där som tycker om att göra saker själv, dvs. scanna varorna i en automat och betala själv.

Bakom mig hör jag en upprörd man med ungefär 50% koll och 0% medmänsklighet. Det var ganska lång kö till den bemannade kassan där han beslutat sig för att handla. Mannen nästan skrek till var och en ”Jag har bråttom, jag måste få gå före.” Detta hördes upprepande ca 10 gånger (de var så många han hade framför sig i kön. Med tanke på den procent han hade i medmänsklighet kom han sakteliga fram, då ingen orkade argumentera med den gående väggen som var på frammarsch.

När han väl kommit fram till kassörskan frågar han ”har ni gammaldags kokosbollar?”. Vet inte vilket svar han fick, men det blev inte den där snabba hanteringen han utlovat till sina medmänniskor – han var där för att fråga frågor och ställa till.

Jag hann scanna alla mina varor, betala och sen lämna affären (han stod fortfarande kvar och tjafsade).

Vad händer?! Har folk helt tappat vettet? Jag vet att det är en viss attityd på internet där folk tydligen förlorat alla spärrar för länge sen, men nu var det i den riktiga verkligheten – den man blöder i om man gör illa sig…

Är det jag som överreagerar? Är detta något nytt? Bör jag låsas in någonstans?

Moral och PK är 100% ute

Att ha moral och vara PK – är det ute?

Mycket av trafiken som kommer till denna ”blogg” är tydligtvis för att bloggen verkar vara en nagel i ögat på många. Att vara självutnämnd moralpolis som försöker vara politiskt korrekt stör tydligen människor.

Det är lite lustigt att folk kan störa sig på någon som faktiskt försöker vara snäll och trevlig i den offentliga miljön, istället för att dra ner och falla för grupptrycket. Kanske är det på grund av självutnämningen?

Jag tror att det är för att man ”stör” folk i det man tycker om – slänga ur sig saker som verkar vara halvt genomtänkta. Har sett att två av de som har flest besökare på sina bloggar har sina kommentarsfält omodererade och tillåter mycket. Det har på något sätt skapat en safe zone för de som vill ta ut sina aggressioner i form av ord på andra. Det som diskuteras är ofta ytligheter som sen ibland blir påhopp och helt plötsligt är snurran igång.

Kommentarerna börjar så smått att handla om inlägget, men efter ett tag har någon tröttnat, slänger ur sig något helt OT och så satt vi där igen. En håller inte med, den andra hoppar på och så blir det en hop av kommentarer.

Jag skulle vilja se dessa människor träffas i verkliga livet, tror att en bra plats detta skulle utspela sig på är en skolgård.

Men tillbaka till det inlägget började med – folk stör sig på PK-människor som är trevliga och har moral.

Varför?

Drevet idag – Isabella Löwengrip

Från: isabellalowengrip.seIsabella Löwengrip åker till Mexico på semester och vips så är diskussionen igång. Även om den stundtals kan bli lite otrevlig är den överlag rumsren om man jämför med andra ställen på nätet.

Nej, detta var inte heller så trevligt. Öppen otrevlig diskussion i kommentarsfältet där läsare börjar argumentera mellan varandra.

Trots att det är en ny dag ställer man sig frågan, varför är det ok att vara elak? Inser att beteendet driver trafik och det är väl därför man låter folk hållas?

Moralpolisen rycker ut

Var tvungen att göra något annat än att sitta och titta på vad som hände i flödet, det kan bli ganska läskigt då man sticker ut hakan. Ingen tycker ju om att man rör om i grytan… Sitter därför och slappnar av med en film.

Sticker ut hakan?

Yes – var inne på Lady Dahmers blogg och skrev en kommentar om att jag tyckte att det ”anonym” kommenterade var oacceptabelt, samt att jag skrivit ett inlägg om det hela, länkat till bloggbevakning, fått en pingback som gav genomslag (vilken togs bort ganska snabbt) för att sen bli omtalad i bloggbevaknings kommentarsfält och vad är en pingback?

Från: Bloggbevakning

Anonym måste alltså ha varit inne på Lady Dahmers blogg och antingen bara läst eller också kommenterat? Hur skulle personen ifråga annars veta det som står ovan? Vem är Herr H och vad är en pingback? Tack och lov att personen fick veta vad en pingback är.

Som står bredvid flödet av mina inlägg är Herr H moralpolis. Kännär du att vissa kommentarer blivit för hetska/elaka, skriv (antingen som kommentar eller som e-mail). Är det så att du inte vill att tipset skall bli offentligt, skriv det då i kommentaren, då publicerar jag inte kommentaren. Det underlättar även om du bifogar länken till inlägget, samt skriver kort vad som står, varför jag bör skriva om det.

Tillsammans tror jag att vi kan få lite insikt hos folk att elakheter inte är ok. Vi lever alla tillsammans och det är inte ok med vissa saker…

fraga@herrh.nu

En dag full av elaka läsare

Den här dagen har varit under all kritik.  Fattar inte hur folk kan vara så provocerande och elaka? Denna dag har inte bara fått ett uppförstorat scoop om hur illa behandlade man blir av booking.com, utan den kantas även av bloggtorka från flera håll, samt vad som är trashigt… Det som kommer nedan år riktigt trashigt. Punkt.

Lady Dahmers kommentarsfält.

På ett sätt är jag i chock men sen minns jag då jag jobbade med service och träffade på två stycken personer under 20 som släppte sina legitimationer vid mig, för att sedan vända ryggen mot mig. Samlade då ihop legitimationerna och frågade om det var deras? Svaret kom som ett brev på posten ”så klart att det är våra, vems annars?”.

Tyvärr tar jag som regel inte skit då jag arbetar och informerade dessa två individer om att den attityden och det beteendet inte skulle bemötas av mig, man fick hitta någon annan och så kom ett ”lycka till” från mig.

Jag förundras därför om det bara är jag som har mitt vett kvar? När gick det åt skogen? När fick man lov att behandla andra som skit?

Brukade tänka att om den personen stod framför mig skulle den aldrig säga det den precis skrivit. Men idag är jag inte lika övertygad, jag tror inte personen ifråga skulle rädas att säga precis det den skrivit till Lady Dahmer, ansikte mot ansikte, vilket är sorgligt.

Nu blev jag helt plötsligt en moralpolis, men om ingen reagerar eller säger ifrån, hur kommer det då att se ut?

 

När bitterheten hälsar på

Bitterheten hälsar snabbt på då man ser att folk är ute och reser, samtidigt som man själv sitter hemma i gamla Sverige. Janni Deler är i Cartagena och när datorn nästan går i viloläge på grund av de färgsprakande bilderna, då kan man känna att bitterheten kommer smygande. Jag menar – vem vill stå och svettas tillsammans med 100-tals andra på en full tunnelbana? Men det kanske är det man förtjänar? Att känna hur någon glömt att borsta tänderna på morgonen, då de klumpigt ”smyger förbi”, puttar till en och säger ett knappt märkbart ursäkta för att lämna dig med ett moln av andedräkt som inte verkar vilja försvinna. Då är det dags att kliva av tunnelbanan vid nästa station och vänta på nästa. Bloggbevakning summerar förfallet i sitt inlägg, jag blir inte förvånad över hur långt ner vi sjunkit. Läste inlägget först med förfäran och första reaktionen var att bli äcklad, det tog någon minut tills att jag ryckte på axlarna och tänkte ”inte förvånad”.

Jag tror att folk har blivit ensamma. Kanske därför man envisas med att sitta bredvid någon i kollektivtrafiken, trots att halva bussen är tom? Ibland har jag lust att upplysa den närgångna och oduschade personen om att resten av bussen är tom, det går bra att slå sig ner någon annanstans, men då är man väl en dålig person skulle jag gissa på. Även där smyger bitterheten sig fram, varför väljer de att sätta sig bredvid mig?

 

 

Inte en bloggare

Skulle inte kalla mig en bloggare, mer en läsare som tycker. Söndagar kan vara ganska innehållsfattiga, flödet liknar tv-tablån, dvs. fullt av en massa repriser, eller vad som verkar vara repriser. Kan vara så att det var lördag igår och många inte orkar komma med de där fantastiska nyheterna?

I brist på uppdaterat material hittar jag mig själv ofta på en av bloggarna som bloggar om andra bloggar. En favorit är bloggbevakning då det ofta finns inlägg som man kan ta till sig lätt, sen är kommentarerna helt underbara. Det är en av de bloggar som är en av de första jag läser på morgonen, samt en av de sista jag läser på kvällen. Ibland kan man känna att man inte hängt med helt och vill bli lite glad, då går jag in där och läser inlägg.

En söndag brukar sluta på matbloggar där jag kan avundas hur gott allt ser ut. Drömscenariot hade varit att den mat som presenteras kunde levereras hem – tänk vad livet hade varit enklare då…

 

En baksida av bloggandet

Baksidan med bloggandet

Förutom att hela tiden komma på nya saker, ta underbara bilder och vara inspirerande, finns det alltid två sidor på myntet.

Det är en gammal nyhet, som ändå är så aktuell. Baksidan med bloggandet kan visa sig på olika sätt. När bloggen slagit igenom på riktigt kommer det finnas läsare (och bloggare) som älskar dig, men det kommer antagligen finnas läsare (och bloggare) som hatar dig.

Avundsjukan

Avundsjukan kan ta sig olika former. Kommentarer som inte är rumsrena eller politiskt korrekta skulle kunna pryda kommentarsfältet (om du inte har det modererat).

Beundran

Beundran kan gå så långt från vissa att de känner att de är din bästa kompis. Tyvärr kan det ibland gå så långt att det går som det gick för Regina där det blir ett rättsligt fall av det hela (jag vet en gammal nyhet), kontaktförbud börjar utfärdas osv.

Så varför ska det vara så? Har man som följare en uppfattning av att bloggaren som offentlig person har ett tvång i att interagera med sina läsare, även utanför bloggen? Tas spärrarna bort för vad man bör och inte bör göra när det kommer till en offentlig person?

En tidig förmiddag såhär en söndag är det vad jag tänker på. Har det gått käpprätt åt skogen med den personliga integriteten bara för att man skriver offentligt?