En baksida av bloggandet

Baksidan med bloggandet

Förutom att hela tiden komma på nya saker, ta underbara bilder och vara inspirerande, finns det alltid två sidor på myntet.

Det är en gammal nyhet, som ändå är så aktuell. Baksidan med bloggandet kan visa sig på olika sätt. När bloggen slagit igenom på riktigt kommer det finnas läsare (och bloggare) som älskar dig, men det kommer antagligen finnas läsare (och bloggare) som hatar dig.

Avundsjukan

Avundsjukan kan ta sig olika former. Kommentarer som inte är rumsrena eller politiskt korrekta skulle kunna pryda kommentarsfältet (om du inte har det modererat).

Beundran

Beundran kan gå så långt från vissa att de känner att de är din bästa kompis. Tyvärr kan det ibland gå så långt att det går som det gick för Regina där det blir ett rättsligt fall av det hela (jag vet en gammal nyhet), kontaktförbud börjar utfärdas osv.

Så varför ska det vara så? Har man som följare en uppfattning av att bloggaren som offentlig person har ett tvång i att interagera med sina läsare, även utanför bloggen? Tas spärrarna bort för vad man bör och inte bör göra när det kommer till en offentlig person?

En tidig förmiddag såhär en söndag är det vad jag tänker på. Har det gått käpprätt åt skogen med den personliga integriteten bara för att man skriver offentligt?

Imponerad över hur flitiga vissa bloggare är

Bloggar

Kan bli sjukt imponerad över hur mycket tid vissa bloggare lagt ner på den sida där man skriver sina tankar och åsikter. Allt bara smälter ihop till en otrolig god röra som man bara vill äta. Man känner sig nästa lite tom när man lämnat sidan. Vissa bloggare borde lätt satsa på att bli designers till företagshemsidor, eller myndighetsportaler som behöver uppdatering

Uppdateringar av bloggarna

En annan sak som jag imponeras av är hur ofta folk faktiskt uppdaterar sina bloggar, med nytt och intressant innehåll. Vissa har det lite lättare då man skriver om andra, men där är det ju också svårt – man blir på något sätt en väldigt viktig redaktör som ska hitta allt det där smarriga som folk vill läsa. Vissa satsar mer på kvantitet och när jag ser att man lagt upp nästan 10 inlägg på en dag då kan jag undra vad man gör till vardags? Man kanske rentav bara arbetar med sin blogg, bor hemma och inte har några planer på ett ”riktigt” jobb? – Kan du försörja dig på din blogg så är det verkligen all cred till dig! Då har du ju lyckats!

Andra satsar mer på kvalitet, där det är som att läsa en väl grundad uppsats från universitetet. Gillar man de som satsar mycket på bakgrund, bilder och story så blir man så otroligt glad då man hamnat rätt och hittat någon som faktiskt skriver om något man tycker om och kan relatera till.

Fotograferna får inte glömmas. Det kan tyckas att bilderna vissa bloggare fotar betyder att det egentligen är fotografer som skriver ned sina tankar och lägger upp snygga bilder till sin text. De som tar grymma bilder ska man absolut inte glömma bort.

Varför hatar vissa läsare så mycket?

För att få inspiration varje dag brukar jag besöka olika bloggar, det skulle vara konstigt annars.

Något jag märkt på de större bloggarna är hur kommentarerna ofta är ganska hatiska, de påminner om flashback många gånger. En bild kan generera hundratals kommentarer där läsarna missförstår varandra, hatar och är allmänt elaka.

Hur kunde det bli så?

Varför tas inte kommentarerna bort?

bloggbevakning finns ett inlägg som ger en förklaring, det är kommentarerna som gör hennes blogg. Och visst är det väl så? Kommentarerna haglar tätt och man avviker mer än ofta från vad inlägget handlar om, det är någon sorts blogganarki där den publika arenan i form av en blogg ger läsarna möjlighet att öppet visa vilken ståndpunkt man har. I skrivande stund skulle jag gå in på bloggbevakning för att kunna länka till rätt tillägg och fick då se resultatet av att vissa läsare spårar ur med sina kommentarer på en annan blogg än just bloggbevakning  – de stängs av för en tid då vissa inte kan hålla sig från att spamma och göra livet surt för andra.

Om sanningen ska fram så är kommentarerna mycket av det som drar en till en viss blogg för att jag vet att man kommer att förundras av hur folk tänker och skriver. Vissa saker är helt uppåt väggarna, men jag är säker på att bloggaren också vet att ett stort flöde av knäppa kommentarer, eller kommentarer där det blir diskussion kommer att generera fler besökare.

Vad anser du angående kommentarer?

Vem tar alla bilder?

Vem är det som tar alla bilder egentligen?

Jag kommer osökt in på dem som tar kort på flygplan i luften…

Bär den som bloggar med sig ett stativ som den ställer upp, för att ta foto med en fjärrutlösare? Idén att bära med sig ett kamerastativ känns inte helt främmande för att vara ärlig. För om man är den som hänger med och inte den som faktiskt bloggar, är det nog lite tråkigt att hänga på som någon sorts crew. Har inte sett många på stan (med tanke på hur många bloggar som finns i Stockholmsområdet) som släpar med sig ett stativ, ställer upp det och sen poserar framför kameran.

Frågar man någon snäll förbipasserande person om den kan tänka sig att ta några bilder? Även detta skulle kunna vara fullt möjligt. Vem har inte stått utomlands och bett någon snäll person att ta ett kort på familjen? Frågan är bara hur många bilder i rad personen orkar ta innan hen ger upp – med tanke på hur perfekta alla bilder ser ut.

Eller släpar man med sig någon stackare som då blir ens personliga fotograf? Det måste vara detta som sker, dvs. att man släpat med sig någon stackare som tvingas ställa upp som fotograf. Frågan är bara hur personen, vars blogg det inte är, står ut? Flera inlägg innehåller väldigt många bilder och antalet bilder som läggs ut är nog inte ens i närheten av hur många man var tvungen att ta, för att sen sålla bort de som inte höll måttet.

Är du den som släpas med som ofrivillig fotograf? – Hör av dig, så ska du få stöd i din mardröm!

Bloggfenomenet

Jag är egentligen ingen riktig bloggare, men jag fascineras av fenomenet. Det finns två sidor av min fascinering: Själva bloggaren samt läsarna.

Bloggaren

Hur kunde det bli så stort av vad jag ibland kan tycka är ingenting? Man gör en nyhet av något som verkar helt vardagligt för att sen få en enorm respons från sina läsare.

De typer av inlägg som jag inte kan förstå är de där man varit ute och fikat, lagt upp några random bilder på kläder och länkat till var man kan köpa dem, för att sen avsluta inlägget abrupt. – Det för mig är konstigt.

Bloggar som faktiskt kommer med något, så som renovering av hus, tips på mat, resor (med fina bilder), det har jag lite mer förståelse för att folk kan följa.

Som det ser ut idag kan jag påminnas om vissa amerikanska serier som har en löptid på mer än 20 år, där det egentligen inte händer något i avsnitten som sänds. Jag tänker på de serier som du kan missa avsnitt i fem år, men där du ändå kan ta vid utan att ha missat något.

Läsarna

De verkar sitta fastklistrade framför sina skärmar och sukta efter nyheter från någon som man egentligen aldrig har träffat i verkliga livet? När den där uppdateringen kommer, från den man nu tror sig känna, ger man sig in i kommentarsfältet för att skapa debatt. Det kan komma en avundsjuk kommentar som egentligen inte har något att göra med vad som skrivits, något som alltför ofta genererar hundratals olika åsikter om hur man har tolkat det ens ”bästa vän” skrivit.

När någon inte håller med om vad en läsare tycker och har kommenterat, blir man helt plötsligt väldigt förnärmad, man känner sig kränkt, man måste göra en come back och vinna det som nu har blivit ett öppet bråk i kommentarsfältet.

Det som är lite läskigt är de personerna som ser bloggaren som sin bästa vän utan att faktiskt ha träffat personen ifråga. Det kanske är någon typ av bokstavskombination där man lever sida vid sida, fast ändå inte.

Var inne på en av skvallerbloggarna och fick då se ett inlägg där man kartlagt hur Isabella Löwengrip och Odd hade delat upp hur barnen varit hos varandra – creepy… Det har alltså suttit en person som gått igenom inlägg för inlägg och efter detta kommit fram till var barnen varit och när.

För mig är det lite sjukt…

Men jag är ju ingen bloggare, även om jag nu råkar skriva i just en blogg, så vad vet egentligen jag?